♥Min älskade Liv.
Jag lovade dig att det aldrig kommer in monster i ditt rum, jag ljög...


Det är svårt, känns som jag sover! kan inte vakna
ur denna mardröm...
Igår kväll kom shock nr 2, När " Tjuv och Tjuv " gick
på bollibompa. Liv sa, så där såg inte våran tjuv ut
mamma, den hade mask över HELA ansiktet så bara
ögonen syntes!! Hon kunde i stort sett berätta vad
som hänt, de detaljer vi inte vetat eller enns pratat
om framför henne. Vi ville så gärna tro att det inte
var sant, att hon sovit så djupt och inget sett.=(

Som tur är så är hon både en stark, klok och tuff liten
tjej som vågar sova i sitt rum inatt igen ( Med ALLA
lampor tända ). Hon tar det bättre än vi...  men hon
vill inte leka på sitt rum på kvällen, är mörkrädd och osäker.

Hatar att någon klampat in i vårt hus, hatar att den gått fram
till mitt barn, hatar att inte känna sig trygg i sitt egna
hem längre. Hatar kännslan av skam och skuld fast det
inte är VI som är brottslingarna.

Larmat fönster, kedjor och inbrottsäkra dörrar i all ära,
nu kan man teoretiskt känna sig "trygg". Det är de psykiska
ärren som är svårare att sudda bort.

Stäng om er, ta hand om er och tro aldrig att det inte kan
hända er! Det var just så vi tänkte... Nu VET vi bättre.

♥Over And Out