Det är lite fult att erkänna att man ibland känner skadeglädje, en bubblande upprymdhet ända in i själens rot. Nu pratar jag inte om att man ska hånskratta när någon rammlar, eller skvallertanten i byn sätter brödet i halsen och kvävs! Nä, inte glädjs jag åt folks olyckor men jag kan däremot erkänna att jag smårler när livet serverar någon precis vad hen behöver. KARMA! ♡ 

Älskar karma, när jag för ett par veckor sedan köpte en

hårfärg där själva blekningen saknades ( var snodd ) tog jag det som återbetalning. Jag snatta en exakt likadan pulverdosa i samma märke när jag var fjortis. Nu fick jag tillbaks. 

Hon som låg med sin bästis kille fick vara med om detsamma, några år senare.

Tjejen som kopiöst kunde äta glassådor och chipspåsar utan att lägga på sig ett gram medans jag var rund som en boll är idag smällfet.

Han som mobbade mig när jag var sju är helt flintskallig nu. Roligaste skadeglädjen kände jag när jag läste om Skarakanibalen, han som åt upp sin flickvän! Han dejtar nu igen hon som mörda sin pojkvän! ;) KARMA! Nu undrar man ju förstås vem kommer mörda den andre först när de väl får vara ensamma med varandra?! Kände även skadeglädje så jag jubla igår kväll när försäljare från Visat gick och knacka dörr. Tydligen hjälpte det inte med en grind och en morrande pitbull de riskera livhanken för att sälja och trängde sig på endå! Mitt i grillen, siprandes på en rosé. De gick tillslut och när de gick över till grannarna och hamna i klorna på Skaraborgs mest högljudda och motstridiga familj (Tänk Ove Sundberg med damp och adhd) tänkte jag bara YES! Trekvart senare släpa sig försäljarna ut, utan att fått nått sålt. Kände nästan, bara nästan att jag tyckte lite synd om dom.

Over And Out