Du kallar mig "kamphund" men borde istället benämna mig som det jag

är, en kämpar hund! För jag kämpar varje dag... Från det att jag slår upp

mina bruna hundögon tills dess att jag somnar under mattes täcke på kvällen.

 

Jag kämpar för att bli älskad, respekterad, berömd och för att få mat såklart!!

Mest av allt kämpar jag för min lillmatte på nu tre år, henne måste jag hålla lite

koll på förstår ni. Vägleda och stötta så får jag mycket godis av henne också det

är bra såklart. Min andra lillmatte som är snart sex år hjälper jag med andra saker, du

kan kalla mig ledhund. Hon vill inte gå på toaletten själv på natten, mörkrädd heter

det visst. Då ropar hon mitt namn och jag kommer direkt och följer henne in, sedan

ligger jag och väntar nere vid fötterna tills det är dax att följa henne in till sängen igen.

Hon kan också drömma, hemska mardrömmar om monster... Då kommer jag direkt!

hon vill då att jag sover hos henne så det gör jag då såklart. En gång gick lillmatte iväg,

ända ner till lekplatsen själv. Ingen vuxen hann se det så då hoppa jag över staketet

och sprang efter. De hitta oss tryggt tillsammans, hon satt på gungan och jag bredvid.

ALLA barnen på lekplatsen ville klappa mig och de fick de såklart, för tydligen var det

bra att jag rymt efter lillmatte.

 

Du kallar mig kamphund, tror att jag är någon som vill slåss och bitas! När jag i själva

verket är en glad och nyfiken tjej som aldrig skulle skada en annan varelse. Många av

de mina är otroligt lugna och pålitliga hundar. Så kalla oss istället för KÄMPARHUND!!

För vi kämpar varje dag, mot fördomar, mot elaka människor som vill ha oss till hemska

ändamål. Vi kämpar för att få bli och vara den familjehund vi är menade att vara.

/BELLA